Fossila Skatter
Under våra hus, gator och trädgårdar finns på varierande djup avlagringar från det skummande och mäktiga Krithavet.Åldern på dessa sediment är ca 80 miljoner år och det finns uppgifter som säger att provborrningar visar en mäktighet på ungefär 200 meter vid Åhus. Området kallas i geologiska sammanhang för Kristianstads Bassängen och begränsas i öster av havet, i norr av urbergsmassiv och i väst-sydväst av Linderödsåsen och Nävlingeåsen.
Man skulle kunna säga att fossil år något av ett naturens misslyckande, grundat på det faktum att allt bygger på recycling. Tanken är ju att det ska var ett ständigt omlopp på atomer och molekyler. Nedbrytning och nybildning är ju planetens koncept. De ämnen som ingår i fossil har så att säga stannat och starkt bromsat in.
Mitt intresse startade för ca 20 år sedan. Fylld av förundran och fascination över det faktum att man kunde finna hajtänder, svanödlekotor, musslor och bläckfiskfossil mm i vårt närområde. Miljontals år gamla visitkort från en avlägsen tid när människan bara var en skiss på evolutionens ritbord.
Variationsrikedomen från våra Kritsediment är omfattande, och sedan har vi ju närheten till andra sedimentära jaktmarker på Öland och Gotland.
Gotländska koraller och Öländska Trilobiter är internationellt sett unika.
Jag har länge trummat för att vi sitter på en resurs som är outnyttjad. Fossil finns inte överallt och dessutom har vi en hel del att vara kaxiga för.
Stora utdöda rovdjur har alltid kittlat fantasin.
Vi har i respektingivande volymer funnit fossila lämningar av de stora marina reptilerna Mosasaurier, Svanödlor, Krokodiler och Sköldpaddor.
Det finns anledning att hävda att vi sitter på en av världens mest variationsrika faunor. Till vår stora glädje så har vi som en liten bonus, även hittat en liten mängd lämningar efter landlevande och gräsätande dinosaurier. När vi sammanfattade detta material i en vetenskaplig publikation, visade det sig vara det första fyndet av sitt slag i Europa.
Men den kanske största vetenskapliga upptäckten inom paleontologin från vår hembygd är utan tvekan den som upptäcktes i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Forskarduon Annie Skarby och Else-Mari Friis kunde redogöra sina fynd inför en häpen forskarvärld.
Från Åsen dvs. området där våra dagars soptipp ligger, hade man tagit prover på olika marklager. I ett av dessa skulle man analysera ett speciellt grusskikt. Man förändrade processen en smula och gjorde en vetenskaplig jackpot.
En tredimensionell fossil flora av ett aldrig tidigare skådat slag framträdde. Ett fönster 80 miljoner år tillbaks i tiden hade öppnats. Mikroskopiska blommor, blad, fröer och frukter kunde visas upp. Dessa hade förbränts under en enorm hetta i samband med en intensiv skogsbrand.
Dessa blom, frö och fruktfossilfynd var inte de äldsta, men bortom allt tvivel de mest välbevarade som någonsin insamlats. Den världsberömde fotografen Lennart Nilsson kopplades in och bilderna sågs i de stora vetenskapliga sammanhangen.
Åsenområdet är en soptipp, förr var har ett lertag. Ekosofen och tv-personligheten Jan Danielsson konstaterade med en märkbar syrlighet att detta var en stor olycka. Man sitter på en världsunik resurs och på samma plats har man sin soptipp.
Från området kommer större delen av de mest betydelsefulla fynden av ryggradsdjursfossil som vi insamlat under den senaste 30-års perioden.
Unikt för oss, för Sverige, Europa och faktiskt även globalt.
Tiden är kommen för att göra något av dessa fynd.
Planer och tankar finns för ett museum.
Men det tar tid och det kostar förstås en slant.
Vi är ett gäng entusiaster som jobbar för att förverkliga detta.
Vi har att visa upp för turister, skolklasser, media och övriga.
Bromölla kommer att ståta med en ny besöksmagnet.
Vi kommer inte att vara blygsamma, vi har något att komma med.
Fossila Skatter!
Text : Filip Lindgren 2011.
Fossil blomma från Åsen.
Foto : Stig Lindbom.
Brattingsborgspengar
Detta armfotingskal med sitt ansiktsformade mönster, har genom århundradena gett näring åt sägnerna om det forntida slottet Brattingsborg, en borg belägen vid Ivöns norra spets i Ivösjön. Detta fossil är ca. 80 miljoner år gammalt och var en av de livsformer som förekom i det tempererade krithavet som täckte nordöstra Skåne vid denna tid.
Sägnerna om Brattingsborg innehåller ofta grymma och hänsynslösa avsnitt. Slottsherren Atte var en hård och hjärtlös människa som inte drog sig för att skattskriva sjuka och orkeslösa. Inte heller dennes fogde Stigo, var känd för någon större empati. Det berättas att Atte hade en son och en dotter. Ingen ansågs fin nog att ingå äktenskap med dessa varpå det beslöts att barnen skulle vigas med varandra.
Nu tyckte de Gudomliga Makterna att det var dags få ett slut på denna ondska.
Under själva Bröllopsfesten inträffar ett skred och Brattingsborg sjunker i Ivösjöns djup. Detaljer i berättelsen beskriver hur Attes häst bitvis tappar fästet till de bakre hovarna vid hans flykt undan rasmassorna. Borgens pengar förvandlas och sprids utefter sjöns stränder.
Vid gott siktdjup ska man alltså kunna sikta delar av den sjunkna borgen, om man vet var man ska titta och om man har Gåvan.
Platsen torde vara utanför Ivöns norra spets – Blaksudden.
Som alltid, uppträder dessa sägner i en stor variationsrikedom.
Ett litet stickspår blandar även in biskop Andreas Sunesen i leken. Några av biskopens tjänstefolk hade hittat en penninggömma med ursprung från det sjunkna Brattingsborg.
Nu fördes det ett syndigt leverne för dessa blodspengar.
Detta kunde inte biskopen tolerera, varpå pengarna förbannades och förvandlades till kalkskal med grinande döskallar på.
I själva verket är Brattingborgspengen ett fossilt armfotingskal från släktet Crania. Det förekommer ett 15-tal varianter i våra skånska kritsediment. Med lite tur kan man hitta dessa skal vid Ivösjöns stränder, oftast då det platta bukskalet med sina ansiktslika detaljer som utgör fäste för djurets slutningsmuskulatur. Ryggskalet är oftast mer välvt och kan ibland påminna om en liten mandelbiskvi.
Dessa livsformer finns än idag, vi har dem exempelvis vid Koster.
De lever som marina filtrerare och kräver hög salthalt för att trivas.
Text & Bild: Filip Lindgren 2010.
